Kärlek...
Jag är kär.
Kärleken finns på riktigt.
Vi lämnar stan bakom oss och går genast på en promenad. En lång, mörk man pratar högt i telefon, barn springer bland folkmassan och människor skrattar av glädje. Och tusen par... Som klumpas vid alla kanter och strömmar åt alla håll. Jag blir ögonblickligen kär i varje kärlekspar jag möter. Eller, jag vill stalka allihoppa, följa med dem hem och se hur de lever och hur de tar hand om sin kärlek till varandra. Jag befinner mig helt enkelt i kärlekens land. Själv står jag där, mitt i smeten med killen jag börjar gilla. Vi är också två... ett par...ett kärlekspar. Vi går till den lilla parken och sätter oss på gungorna. Det blåser kallt och och de mörka molnen skymmer den varma solen. Trots att det är kallt så känner jag mig varm inombords...för första gången. En lång tystnad lägger sig mellan oss... men jag njuter av tystnaden för en gångs skull..haha jaaaaa vad ska jag säga?
Trodde att jag var kär, eller jag är kär..eller jag vet inte ...Hur känns det o vara kär egentligen? Hur vet man att man är kär? haha jag blir galen!!! men är nog inte ensam om det.. åh vad jag fegar ur!!! Det finns ingen garanti på kärleken..man får helt enkelt släppa taget om sitt hjärta o satsa! eller?? Vågar man riskera det? blää på allt!!! Nej, nu måste jag plugga matematik D ligger redan 40 sidor efter!!! 
Bye Pusselipuss pussar ! /natta
